Skolträning

Med snön yrandes omkring oss fick vi promenera till dagis och skola denna morgon.
Som vanligt tränar vi mot allt vi möter.
Vi fick baksläp då en barnfamilj kom efter oss, men Freja var jätteduktig och lyckades ändå gå framåt ;) Om än med en hel del släntrande.

Vid skolan blev vi uppmötta av flertalet barn som ville hälsa.
Vilket även det hör till normen. Men det har ju varit jullov, och förra veckan blev det aldrig något hälsande, av någon anledning. Så jag blev otroligt glad när Freja genast satte sig ner och lät sig bli klappad, alldeles fantastiskt dukigt! Endast en liten puss kunde hon inte låta bli att skutta upp och ge en av tjejerna. Följt av glada utrop...

Innan vi lämnade skolområdet blev vi dessutom passerade av en hel skolklass av de yngsta barnen.
Jag bad Freja komma in till sidan, och hon valde själv att sätta sig ner, och där satt hon kvar medan hela klassen av skrattande och skuttande barn gick förbi!


Freja gör enorma framsteg. Och hon gör mig så stolt och glad!

Freja 10 veckor

Här står jag nu

Hej igen!

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan jag var här inne sist...

Min älskade gammlegubbe, Poker, har fått flytta hem till mormor och blivit pensionär. Han är snart elva år och har inte varken ork eller tålamod med alla barn och vår aktiva livsstil längre.

Istället flyttade en lurvig liten virvelvind in här under sensommaren.
En schapendoes vid namn Freja.
Hon har nu hunnit bli sex månader och jobbar duktigt på att bli en god samhällsmedborgare.
Vi tränar hundmöten och koppelträning noggrant var dag. Och att följa hennes utveckling är fantastiskt!

Eftersom vi människor har så höga krav på våra hundar, de ska gå fint i kopplet, inte skälla, inte bry sig om människor och hundar de inte känner, de ska inte tigga, inte rusa ut genom dörren så fort den öppnas, inte hoppa.... Ja, ni märker. Listan kan göras hur lång som helst!
Därför har vi inte börjat träna så mycket annat än. Det är mycket nog med allt det där vi människor tar för självklart.
Och mitt viktigaste krav med träningen av Freja, är att hon ska behålla lyckan och glädjen för livet!

Jag har fortfarande inte blivit färdig med min utbildning till problemhundskonsult heller.
Då jag är hemmavarande med sex söner finns inte riktigt all den där tiden som behövs. Det jag jobbar på nu är att få i ordning alla de projekthundar jag måste bli klar med. Men jag känner ingen stress.
Det rullar på, sakta men säkert...

Ekonomi

Liten dvärgpinscher extra i huset denna dag.
En liten tös i yngre ålder. Full av livsglädje och fart i benen :-)
Min gamle herre visar sig på styva linan och vill inte vara sämre. Försöker få igång jaktlekar och drag i repet, men utan resultat.
Tjejen vill mest klättra runt på ryggstöden i soffan och trampa omkring på fönsterbrädan, eller hoppa över köksgrinden i ett försök att komma åt någon på andra sidan.

Tills jag ställer mig för att steka bacon.
Då placerar hon sig stadigt vid min sida. Helst med frambenen högt upp mot mina ben. Krävande, mer än bedjande....
Då får jag nog.
Fifflar ihop en syssla i form av några godbitar i en ihoptejpad pastakartong.
Den äldre mannen får en egen.

Jag busar och krafsar på kartongen. Visar vad gott som finns däri. Låter henne nosa i öppningen.
Gör öppningen något större.
Men, nej. Hon ser inte nöjet i att slita upp en låda för att försöka få fram lite godis!

Hundar är ekonomer.
Det handlar om efterfrågan och lönsamhet.


Jag visar henne en baconbit och stoppar in den i pastakartongen.
Och vilken fart det blir! Kämpaglöden finner inga gränser! Till slut är så gott som hela hunden i lådan =-)
Av kartongen blir inte mycket kvar, och tjejen fick sig ett ordentligt arbetspass.
Nästa gång räcker det kanske med de där godisbitarna, nu när hon vet vad det handlar om.

Det kan vara bra att tänka på det när något nytt introduceras för vår hund. Att lönsamheten måste visa sig större än ansträngningen.
Det ska vara värt att jobba för helt enkelt!

Nu skulle jag vilja skriva att tösen sover gott. Fast det vore en stor lögn.
Den äldre herren ligger däremot helt utslagen ;-)
Men unghunden tycks inte råda brist på energi!
Jag har glömt hur det var att ha en yngling.....

Tillsammans

Flocken håller ihop. Så är det bara.
Och alla som ingår i flocken har lika stor plats. Tvåbent eller fyrbent har ingen betydelse.
Så är det i alla fall i vår flock.

Och det är inte sällan som den lilla fyrbenta ser till att ta sig platsen mitt i centrum. Utan den minsta tveksamhet eller rädsla....

En gosse fyllde år och fick en fyrhjuling. Den skulle genast testas, och lille vännen var snabbt där och skulle klättra upp!

Hundmöten ska ske utan koppel

Skogen står prakfull i snön. Det gnistrar i alla det vita.
Vi är inte ensamma i tystnaden visar det sig. Husse med tre fyrfota vänner har också letat sig hit.
Poker får möjlighet att möta den yngsta av dem, en fem månaders valp. Av rasen engelsk bulldog. Ursöt!

Varken min lilla vän eller jag har någonsin träffat en engelsk bulldog tidigare och det var riktigt spännande.
Det visade sig till och med vara lite läskigt.....
Alla nya hundraser med annorlunda utseenden är nyttiga och lärorika möten. Det gäller att se till så att det blir ett bra möte. Att det är en snäll och godmodig hund.
Jag är jätteglad att Poker fick möta denna söta lilla valp =-)

Och självklart sker hundmöten utan koppel!
För i koppel kan hundar inte hälsa. De behöver få nosa runt varandra, i ansiktet och i baken.
Med koppel blir det trassel - irritation och risk för sura miner,
eller så får de inte möjlighet att hälsa ordentligt - irritation och risk för sura miner.
Hur som helst blir det inte bra. Mycket bättre att hälsa lös, ordentligt och med utrymme att "prata" på riktigt.
Och utrymme att backa undan....

Fjärde advent

Så kom snön. Äntligen!
Målade världen.... om inte vit, så åtminstone vitare....

Under möjligtvis en halv kvart tilläts vi njuta av de vackert fallande vita snöflingorna. Sen grusade slasket det underbara med dem. Att det såg tjusigt ut genom köksfönstret gjorde det inte mer behagligt att ta kvällspromenaden.
Nu är det ju inte bara mänskligt att ogilla vandringar i plaskblött och kylslaget väder. Det är rätt ofta hundligt också.
I alla fall i min lilla väns fall. Tack och lov.

Det vore lite mindre oskyldigt att korta ner promenaden till ett minimum, om den promenaden egentligen var ämnad för, fann den alldeles otroligt njutningsfull!

Men denna matte kan med gott samvete ta det lite kort. För vi är två som hellre kryper ner i soffan i detta väder......